Observation

(Detta inlägg kanske kommer kanske att uppröra, om det nu är någon av svenskarna här vid UW som läser min blogg. Min betraktelse gäller inte alla, och ni vet vilka ni är.)

Jag känner inte speciellt många av de andra svenska utbytesstudenterna här vid University of Washington. Först trodde jag inte att de var så många, men jag har så här i efterhand förstått att det är en hel del. För de svenska studenterna jag har stött på här har mestadels behandlat mig som luft. Kanske är det något som jag är orsaken till, men jag har ingen förklaring och tror inte det. Det känns som man har skapat sin egen lilla grupp och är ganska nöjda med det. Och jag har inga ambitioner att umgås med svenska personer här så det är knappast så att jag är ledsen över att jag inte lärt känna de här människorna speciellt mycket. Det som stör mig är att en del är ganska otrevlig och på gränsen till snobbiga. (Jag vet inte om detta är de rätta orden, kanske skulle jag skriva otillgängliga istället.) Sen kanske det är så att det är så de uppfattar mig också, och att vi på grund av bristande kommunikation inte alls förstår vad som är fel på den andra parten. Jag tycker att jag har försökt att prata med dem lite grann och lära känna en del, men det har inte varit speciellt lätt. När jag var ny här var det en del som inte ens hälsade, och detta har fortsatt i samma stil.

Jag aspirerar dock inte att komma med i den här gruppen som sagt, men det känns bara så typiskt svenskt att skapa sitt eget lilla "svensk samhälle" och hålla sig till det man redan känner. Jag har andra vänner som också har pluggat utomlands som har beskrivit samma fenomen. Jag undrar vad det beror på, och om även personer från andra länder gör samma sak? Kanske är det en universell försvarsmekanism som vi använder oss av för att anpassa oss till en främmande kultur? Jag vet inte eftersom jag inte haft chansen att komma till ett nytt och främmande land samtidigt som massa personer från Sverige. Kanske skulle jag reagera likadant, vem vet? Jag är i alla fall väldigt glad över att jag var den enda svenska utbytesstudenten som började i januari, och på så sätt var "tvungen" att lära känna alla dessa människor från hela världen som jag nu umgås med.

(Vill bara tillägga att man inte behöver prata med folk bara för att de är från samma land när man är utomlands, men att man kan ju vara trevlig i alla fall. Bara för att man säger "Hej" betyder det inte att man måste bli bästisar eller nå't.)