onsdag, december 14, 2005

Man inser inte vad man har...

Jag har förlorat en kär vän. Detta insåg jag inte först, men nu börjar jag förstå vidden av vår vänskap. Så många timmar som vi spenderat tillsammans. Alltid fanns du där när jag behövde någon. Aldrig svek du mig. Jag kan dock medge att det inte alltid varit en dans på rosor. En riktigt lat söndag och inget att göra, och inte ens du kunde ställa upp, då var det riktigt jobbigt. Nu när du är borta fattas du mig. Vad ska jag nu göra när jag har tråkigt? Jag har ingen TV längre!