Moralpanik?

Igår var det juldagen. I Sverige firar många den genom att gå ut och röja/veva/stimma/skratta hela långa natten. Så även jag. (Spiknykter, eftersom jag körde bil. En SAAB 900, årsmodell 1984 för övrigt, som inte ville starta när jag skulle hem på natten, så jag fick hjälp av några snälla pojkar med att få i gång bilskrället. Men Det är en helt annan historia. Det jag tänkte blogga om är något helt annat, men som hänger ihop med juldagen.)

Igår var det flera stycken som slant med sina tungor. Inte bara att de sa fel saker, för det är ju en bagatell, utan så att tungan råkade hamna i någon annans mun. Inte så farligt kanske, men om det inte är flickvännen/pojkvännens mun känns det lite mindre bra. För mig är det inte ett okej-beteende när man har ett förhållande. (Jag kanske är konservativ? Men jag tror stenhårt på trohet.) Okej, om man har ett "öppet" förhållande, men mig veterligen var det ingen av dem jag vet om som har det. Att hångla med någon annan och ha en sambo till exempel känns bara jävligt lågt, och man kanske borde fundera på vad man har för förhållande egentligen. Jag vill inte moralisera (även om det alltid finns en risk för det), så jag hoppas att de är nöjda och glada med sig själva. Kanske är det något nytt som har kommit; att hångla med någon annan är inte otrohet? Ungefär som en kram eller att flirta med någon? Vad vet jag?