Att bo med andra

Jag har alltid sagt att jag inte kan bo med andra människor för längre perioder. Men jag är väl inte sämre eller bättre än att jag faktiskt kan ändra mig. För här i USA delar jag ett litet rum tillsammans med två andra tjejer. Av någon underlig anledning så bor jag med två Freshment’s, dvs. de har precis slutat High School i princip och fyller 19 i år. Men de är schyssta och hjälper mig och svarar på alla mina konstiga frågor. Det är ju inte så länge jag ska bo med dem och jag är nöjd bara jag får sova nånstans och ha mina grejer där. Internetuppkoppling är också bra.

Mina rumskompisar är som sagt snälla, men också rätt amerikanska. Den ena är kristen som sjutton (enligt mig), och går i kyrkan två gånger i veckan, ägnar sig åt organiserade bibelstudier och läser i bibeln varje dag innan hon ska sova. Hon bär också runt på kniv, har en piska på rummet, och frågade mig om jag hade något emot vapen. Tydligen har hon två knivar som hon brukar träna med ibland. (Men bara när hon är själv, som tur är.) Min andra rumskompis kommer från Da Hood här i Seattle. Hon pratar rätt mycket slang och är ganska högljudd. (Hon hade en kompis här igår och alla de pratade om var cute, cutie, darling, baby etc.) Men jag gillar dem ändå och vi kommer överens rätt bra än så länge. Jag tror att det är en nyttig erfarenhet för mig, och vi har ju inget kök som jag kan reta upp mig på så det är lugnt. (Btw, jag äter alla måltider i restauranger på campus och delar toalett och dusch med alla andra tjejer i huset.) Hur många trodde att jag skulle göra något sånt här egentligen? Jag som har seriöst husmoderskomplex annars.

Första bilden: Jag sover i överslafen på vänstersida. Andra bilden: Mitt skrivbord