Framme

Nu sitter jag i en stuga någonstans i West Seattle och skriver. Jag har varit vaken i 22 timmar, och det gungar precis som jag fortfarande var på ett flygplan. Hade min livs värsta flygresa mellan Chicago och Seattle. Turbulensen var väldigt kraftig och jag blev åksjuk som sjutton. Stewarden försökte få mig att ta två tabletter, en blå och en vit. Den Blå var någon slags lugnande tablett så jag skulle slappna av och somna. Efter noga övervägande tackade jag nej, med hulkande i papperspåsen som följd.

Jag blev hämtad på flygplatsen av Christine, som bor i Seattle, och som är en bekant till min pappas ex-fru. Lagom skumt, men hon är verkligen jättesnäll. Jag får bo i hennes hus och hon bor hos sin hyresvärd istället. I Sverige hade man säkert var i ungefär lika gästfri, men där hade man nog sagt: Självklart får du sova hos mig, ta soffan. Eller har jag fel?

Nu måste jag verkligen sova.