Peace & Love

I en av Sveriges tio brottstätaste städer (inte längre på första plats!!!) äger den utomordentligt bra festivalen Peace & Love rum varje år i juli. Från att börja som en lite lokal företeelse har den nu växt till en festival att räkna med, eller vad sägs om 10 000 besökare under både fredagen och lördagen. Undertecknad var självklart där. Festivalen började klockan sju med ett mindre gatlopp när skrikande fjortisar sprang för att hamna längst fram vid stora scenen till Håkan Hellström-konserten. Jag och mina vänner konstaterade att det nog är dessa skrikande tonårstjejer som skulle vara farligast vid ett upplopp. Hoppas att Håkan var allt de hoppades på att det skulle vara. Själv hade ag inte så mycket förväntningar och jag tyckte att Håkan Hellström var bra, men bara bra inte mer än så. Innan Håkan hade spelat klart gick vi till en av inomhusscenerna för att höra Khonnor (US) som vi aldrig hört förut. Det blev en mindre besvikelse, försenat och med dåligt ljud. Musiken var bra, men vi konstaterade att den nog fick lyssnas på hemma istället. Resten av kvällen sprang vi runt för att hjälpa engelsmän på besök och lotsa dem rätt, så det blev inte mer musik än så på fredagen.

Lördagen var fullspäckad av artister som vi ville se. Jag upptäckte hur jobbigt det är när alla kompisarna inte vill se samma saker. Därför fick jag alldeles själv lyssna på The Similou från Göteborg. Men det gjorde inget, för det var mina kompisar som missade något, inte jag. Jag tyckte att det var fantastiskt och hade väldigt svårt att stå still. När The Similou var klara gled jag ut till Stora scenen och till mina vänner för att se Själens krigare, eller Thomas Di Leva som han också kallas. Det var som en enda stor härlig kärleksfull masspsykos. Thomas Di Leva hade publiken i fullkomlig trans och han hade nog kunnat få oss till att göra nästan vad som helst. Sektkänslan var ständigt närvarande, men på ett positivt (?) sätt. Själv stod jag och njöt av all kärlek som Thomas och publiken sände ut i rymden. Förhoppningsvis hamnade den på något ställe där den behövdes, för på festivalen fanns det så vi kunde dela med oss. Upplyft i min själ men trött i mina ben satt jag sedan och lyssnade på irländaren Marc Carroll och hans vackra röst. Sist på kvällen blev The Ark som avslutade festivalen på både ett röjigt och stillfullt sätt.

När festivalen var slut och alla andra gick hem, gick vi vidare till VIP-festen. (Oooohhhh!!!) Något som jag måste säga är totalt överskattat, eller så har jag missförstått hela saken. (Kanske är det inte så häftigt att gå på VIP-fester i sin gamla hemstad bara?) Det var massa människor som jag antingen känner eller kände, alternativt inte vill känna plus några till. Precis som en vanlig fest fast det är bara för speciellt inbjudna. Aha, jag tror att jag kanske börjar förstå... Tur att mina kompisar är roliga att umgås med i alla fall. Kan säga till tjejerna som stod utanför och tjatade på att få komma in; Ni kan få min biljett om ni vill.

Sen måste jag bara skriva rent generellt om folk och folkmassor. Det är trångt och det ska vara trångt på en festival, men lite vett kan väl ändå uppbringas? Jag stör mig något så fruktansvärt på människor som tar på en eller tar tag i en när de ska tränga sig förbi. Jag vill själv bestämma vem som ska få ta på mig eller inte. Men det är inte det värsta, när jag stod och väntade på att köpa te kom det en onykter gubbe fram och försökte sig på någon slags kommunikation med mig. När han insåg att det inte gick så skulle han klappa om mig på axlarna och önska en trevlig kväll, var på jag skriker åt gubben att han inte ska ta på mig. (Kanske överreagerar jag?) Men jag tyckte inte att han hade någon som helst rätt att ta på mig överhuvudtaget. En annan sak som jag också irriterat mig på lite grann är tjejer med långt hår som slänger med det så det hamnar i ansiktet (alternativt munnen) på den som står bakom. Det är väldigt otrevligt. Och nu låter jag som Kapten Stofil så jag ska antagligen sluta. Det är inte så farligt som det låter… Sammanfattningsvis vill jag bara säga Peace & Love är en riktigt bra festival och jag har haft en mycket rolig helg.

Dagens kloka ord?

If thine enemy offend thee, give his child a drum.
--Chinese Curse