Ridå

Som en del har märkt (jo, alla ni tre eller kanske två som faktiskt har brytt er om den här bloggen) så har aktiviteten/uppdaterandet gått ner betydligt. Detta beror på två saker. Det första är för att jag har kommit hem till Sverige igen. Och det andra är för att det finns inget mer att skriva om. Bloggen har spelat ut sin roll. Jag är ingen bloggare i själ och hjärta. Jag har inte intresse nog att skriva regelbundet om mitt liv. Bloggen hade en mycket viktig funktion när jag var i USA, men nu när jag är hemma igen känner jag att det inte finns någon anledning att publicera min vardag på Internet längre.

Jag kommer istället lägga min tid på att skriva insändare (något som jag har försummat den senaste tiden, eller jämt för den delen), skriva dagbok och klottra små post-it lappar fulla med min ångest. Vem vet, kanske saknar jag bloggen och återupptar skrivandet igen. Men just nu så går bloggen och jag på semester ett tag. (Eller semester är väl inte riktigt rätt ord; jag ska jobba till mitten av augusti.)

Och just det! Glöm inte att rösta i valet.

Och kom ihåg alltid rött alltid rätt... (Hjärtat alltså)

Hej Då, Macken. Vi ses imorron

Nu har det då blivit dags. It's the final countdown...

Igår sa vi Hej Då till den första av oss att lämna Seattle. Själv har jag sex dagar kvar. Har börjat packa min väska. Tagit ner alla saker från väggarna. Mitt skafferi är fullt med mat jag aldrig kommer äta, känns fruktansvärt slösaktigt. Men jag kommer antagligen äta ute resten av min tid här, det kostar inte speciellt mycket mer. Och det har blivit himla mycket grillande senaste tiden.

Jag har en uppsats kvar att lämna in på min nästsista dag här. Jag ska byta foton med mina vänner, vilket är en hel del kan jag erkänna. Över 2000 foton har jag just nu. Antagligen kommer det sluta på det dubbla.

Sverige, prepare your self.