Nyårsafton, Uppsala

Blått Nytt Hår

Nu är det nära. Mindre än två dagar kvar. Nästan 36 timmar för att vara exakt.

Lagom läskigt.

Det är mycket att göra. Packa, fixa papper och sån't. Och så ska jag fira nyår.

Hur sjutton ska jag hinna?

Nästa gång jag skriver är jag på andra sidan Atlanten. Helt overkligt.

Happy New Year!

4 dagar kvar

Inte ens det faktiskt... Borde jag känna något? Nervositet kanske. Men det känns långt bort och overkligt. Inte är det fyra dagar kvar heller. Snarare fyra år, eller kanske en evighet. Ska jag verkligen åka? Jo, det ska jag ju faktiskt. Har biljetterna, passet, visum och en resväska. Konstigt.

Nervös? Rastlös snarare.

Vill åka.

Nu.

Moralpanik?

Igår var det juldagen. I Sverige firar många den genom att gå ut och röja/veva/stimma/skratta hela långa natten. Så även jag. (Spiknykter, eftersom jag körde bil. En SAAB 900, årsmodell 1984 för övrigt, som inte ville starta när jag skulle hem på natten, så jag fick hjälp av några snälla pojkar med att få i gång bilskrället. Men Det är en helt annan historia. Det jag tänkte blogga om är något helt annat, men som hänger ihop med juldagen.)

Igår var det flera stycken som slant med sina tungor. Inte bara att de sa fel saker, för det är ju en bagatell, utan så att tungan råkade hamna i någon annans mun. Inte så farligt kanske, men om det inte är flickvännen/pojkvännens mun känns det lite mindre bra. För mig är det inte ett okej-beteende när man har ett förhållande. (Jag kanske är konservativ? Men jag tror stenhårt på trohet.) Okej, om man har ett "öppet" förhållande, men mig veterligen var det ingen av dem jag vet om som har det. Att hångla med någon annan och ha en sambo till exempel känns bara jävligt lågt, och man kanske borde fundera på vad man har för förhållande egentligen. Jag vill inte moralisera (även om det alltid finns en risk för det), så jag hoppas att de är nöjda och glada med sig själva. Kanske är det något nytt som har kommit; att hångla med någon annan är inte otrohet? Ungefär som en kram eller att flirta med någon? Vad vet jag?

Hemlös

Jepp, jag har alla mina saker i väskor och jag sover på golvet hos vänner. Inget bredband heller, därför kommer bloggandet vara ytterst sporadiskt ett tag framöver antagligen. God Jul och Gott Nytt År, om vi inte råkas innan dess.

Kritiskt läge

Det är inte konstruktivt att bryta ihop, därför tänker jag låta bli. Men jag är sååå nära nu, jag orkar snart inte längre... Skulle behöva en kram, tror jag. Eller en kaffe och en lussekatt.

Man inser inte vad man har...

Jag har förlorat en kär vän. Detta insåg jag inte först, men nu börjar jag förstå vidden av vår vänskap. Så många timmar som vi spenderat tillsammans. Alltid fanns du där när jag behövde någon. Aldrig svek du mig. Jag kan dock medge att det inte alltid varit en dans på rosor. En riktigt lat söndag och inget att göra, och inte ens du kunde ställa upp, då var det riktigt jobbigt. Nu när du är borta fattas du mig. Vad ska jag nu göra när jag har tråkigt? Jag har ingen TV längre!

Dagens tips?

Hittade av en slump en fullkomligt briljant cover på Håkan Hellströms "Kom igen Lena" med Montt Mardié. (OBS! Låten heter Come on Eileen som cover.) Jag rekommenderar den starkt. Ladda ner den gratis hos skivbolaget Hybris. Vad väntar du på? Gört!

Och när du ändå gör det så passa på att ladda ner "God knows- you got a give to get" med El Perro del Mar som också är fullkomligt lysande.

Rena rama stenåldern

Jag brukar inte ha för vana att kommentera kändisar och deras liv, egentligen är de ganska ointressanta. Dock ska jag göra ett undantag idag. Jag är nämligen väldigt irriterad och det har indirekt med en stackars kändis att göra. I Aftonbladet har någon stjärna nämligen skrivit en debattartikel om att Charlotte Perrelli inte är hemma tillräckligt med sina barn. I normala fall hade detta inte rört mig i ryggen nämnvärt, men jag läste ändå artikeln och förfärades över det jag såg. Så jävla konservativt så att jag spyr.

Såhär skriver kvinnan, som gjort det högst medvetna valet att vara hemma med sina barn på 60-talet och låta karriärren vänta, till Charlotte: Får dina barn plats i ditt liv? Tror du verkligen att små barn och karriär går att kombinera?

Men va fan! Är det stenåldern eller?

Som tur är har Familjen Perrelli tillbakavisat kritiken med det bästa argumentet jag kan tänka mig; barnen har ju en pappa också! Som verkar ta väldigt mycket ansvar och ställa upp både för sina barn och sin fru. Precis som det ska vara i vilken normal jämställd relation som helst.

Att man ens gör en nyhet av att en artist inte är hemma med sina barn tillräckligt är illa nog, men vad än värre är att en manlig artist aldrig skulle få samma kritik. Ingenstans i artikeln nämndes något om att barnen också har en pappa. Varför är det alltid kvinnan som är den onda om hon inte stannar hemma med sina barn? Nä, skärpning på er människor! En pappa är också en förälder.

Skoj

Jag har sett på statistiken till min blogg att på fredag- och lördagkvällarna så är det flera personer som har irrat sig hit genom att söka på "raggningsreplik" på Goggle. Detta tycker jag både är roligt och lite tragiskt. Är det någon där ute som brukar använda sig av raggningsrepliker på riktigt? Funkar det i sådana fall? Jag är mycket nyfiken...

Dagens raggningsreplik?
Ska vi gå hem till mig och diskutera politik?

Den skulle nog funka på mig i alla fall ;)

En liten fråga

Killar, är ni inte trötta på att dumförklaras hela tiden? Att ni många gånger utmålas att vara kåta idioter som helt styrs av sin sexualdrift. Anledningen att jag frågar är TV-reklamen för en ny så kallad herrtidning som lanseras. Den tidningen verkar vara fruktansvärt stereotyp och enkelriktad. Snacka om att befästa könsroller. Är ni inte less på det här snart? Jag vet att jag blir skitsur om någon påstår att kvinnor skulle vara på ett visst sätt bara för att de är kvinnor. Jag hatar när någon försöker stoppa in mig i ett fack bara för att jag är kvinna. Det är därför jag säger ifrån, det är därför jag är feminist. Jämställdhet innebär, för mig, att ingen ska dömas utifrån sitt kön, hudfärg, sexuell läggning, etc. Fast ni kanske tycker att det är jättekul att tilldelas egenskaper som ni inte alls identifierar er med utifrån ert kön? Vad vet jag...

Snälla tomten,

kan du inte skriva klart min C-uppsats åt mig i julklapp. Om du gör det så önskar jag inget annat i år. Jag har varit snäll. Inte ätit djur å sånt. Återvunnit mina ölflaskor och kramat mina kompisar.

Dagens läskigaste siffra?
Minst 10 000 ord ska min uppsats vara. (Jag har skrivit 600 ord.)

Something I can never have

Dagens vackraste, skulle jag tro. För så här är det ibland. Gamla minnen kommer tillbaka och hälsar på. Det är lite bitterljuvt.

I still recall the taste of your tears
Echoing your voice just like the ringing in my ears
My favorite dreams of you still wash ashore
Scraping through my head 'till I don't want to sleep anymore

Come on tell me
Make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And I'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go way
I just want something
I just want something I can never have

You always were the one to show me how
Back then I couldn't do the things that I can do now
This thing is slowly taking me apart
Grey would be the color if I had a heart

Come on tell me
Make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And I'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go way
I just want something
I just want something I can never have

In this place it seems like such a shame
Though it all looks different now, I know it's still the same
Everywhere I look you're all I see
Just a fading fucking reminder of who I used to be

Come on tell me
You make this all go away
You make this all go away
I'm down to just one thing
And I'm starting to scare myself
You make this all go away
You make this all go way

I just want something
I just want something I can never have
I just want something I can never have

Text av Nine Inch Nails.