Den 1 september 2005 blev Sverige ordförandeland i FN:s generalförsamling. Den här hösten kommer hela FN:s framtid avgöras. Nästa vecka är det toppmöte i New York och allas vår egen Göran Persson ska vara ordförande. Världens ledare ska då bland annat ta ställning till Kofi Annans rapport ”In larger freedom” om reformeringen av FN. En av de viktigare frågorna är reformeringen av FN:s säkerhetsrådet. Det finns två officiella förslag, Modell A och Modell B. Sveriges regering har ännu inte tagit någon offentlig ställning till något av förslagen, så vitt jag vet.
Modell A går ut på att säkerhetsrådets ska utökas med sex nya permanenta platser, istället för dagens fem, men att dessa nya länder inte ska ha vetorätt. Vidare ska tre nya icke-permanenta medlemsländer som fördelas efter geografiska områden tillkomma. De ursprungliga fem permanenta medlemsländerna behåller sin vetorätt. Modell B har inte några nya permanenta länder som förslag, istället ska åtta länder få sitta i rådet på fyraårsmandat. (Idag sitter alla på tvåårsmandat.) Platserna ska fördelas geografiskt och omedelbart omval ska vara möjligt. Sedan ska ytterligare en plats på tvåårsmandat inrättas utan möjlighet till omedelbart omval. Båda förslagen innebär att säkerhetsrådet utvidgas från dagens 15 medlemmar till 24.
Det bästa för säkerhetsrådet vore om vetorätten togs bort helt och hållet. För att detta ska kunna gå måste alla länder vara överens, och jag kan inte tänka mig något av de länder som idag har vetorätt vill bli av med den. Alltså är detta inget realistiskt alternativ, och det är heller inte föreslaget. Däremot behövs det en reformering av säkerhetsrådet. En utökning av rådet är nödvändig. Som det ser ut just nu har ”Västvärlden” en klar överrepresentation, speciellt gällande vetorätten. Detta beror på att när FN bildades så såg världsläget ut på ett sätt som det inte längre gör. Väldigt många nya länder har tillkommit och världspolitiken ser också annorlunda ut idag. Ett av de största problemen som jag ser med säkerhetsrådet (förutom vetorätten) är den geografiska spridningen. Därför behövs en utvidgning. Det behövs en jämnare spridning och med mer platser i rådet blir det lättare att genomföra. Fler utvecklingsländer behöver få göra sin röst hörd i säkerhetsrådet. Däremot tror jag inte på att säkerhetsrådet skulle tjäna på att få flera permanenta medlemmar, även om dessa länder inte skulle ha vetorätt. Hellre att ett land väljs om omedelbart efter det att mandatperioden gått ut än att ha en plats säkrad. Då finns i alla fall en chans att om ett land inte ”sköter” sig så får landet inte längre sitta i säkerhetsrådet. Det mest demokratiska vore om alla i säkerhetsrådet satt där på "lika" villkor.
Det ska i alla fall bli spännande att se hur det går på toppmötet nästa vecka. Ännu mer spännande blir det att se vilken av modellerna Sverige kommer att ställa sig bakom.
Dagens kloka ord?
A good plan isn't one where someone wins, it's where nobody thinks they've lost.
-- (Terry Pratchett, The Amazing Maurice and his Educated Rodents)
