Dagens bekännelse?

Undrar om jag är den enda personen som fuskar i patiens på datorn, bara för att få bra statistik? Just nu är det Kungen som jag fuskar friskt med. Om jag märker att jag inte kommer klara av att få ut en patiens minimerar jag fönstret, och när jag stänger av datorn sparas inte den omgången. Ganska sjukt va? =)

Under konstruktion

Eftersom jag ska åka bort, och jag orkar inte skaffa en resedagbok, kommer denna blogg att inom kort omvandlas. Bort med det rosa, in med det röd- och vit-randiga med stjärnor på. (Eller det vet jag inte än, förresten.) I vilket fall som helst ska jag börja skriva mer om min resa till Amerikas Förenta Stater. Antagligen kommer det bli en hel del klagomål på amerikansk byråkrati, funderingar över livet och politik, så det kommer nog inte ens märkas att jag är borta.

Dagens läskigaste siffra?

28, för det datumet ska jag välja de kurser jag ska registrera mig på och jag har ingen aning.

Kaffe svart som själen?

Det här inlägget publicerade jag tidigare idag på Spartacus-bloggen också. men jag tror på återvinning, därför får det även en chans på min egen blogg.

Som en del redan säkert sett eller hört har Swedwatch släppt en rapport om att svenskarnas kaffe produceras av barn- och slavarbetare i Brasilien. ”Den globala kaffemarknaden präglas av djupa orättvisor. Medan rosterierna i Nord går med vinst har intäkterna till producenterna i Syd minskat kraftigt de senaste åren. I slutet på 1980-talet hade de kaffeproducerande länderna i Syd exportinkomster på runt 10-12 miljarder USD om året. 2004 hade de halverats. Återförsäljningsvärdet i kaffekonsumerande länder nära nog tredubblades under samma tid, från 30 miljarder USD till 80 miljarder USD”, skriver Swedwatch på sin hemsida.

Organisationen har gjort fältstudier i delstaten Minas Gerais i södra Brasilien, det land därifrån Sverige importerar mest kaffe från nuläget. Många av lantarbetarna inom kaffeindustrin lever på existensminimum, oftast är de bara säsongsarbetare och saknar således fast anställning. En tredjedel av arbetarna saknar tillgång till ”carteria assinada”, det kort som innebär att arbetarna får tillgång till det sociala skyddssystemet i Brasilien. Utan detta kort finns ingen rätt till pension, semesterersättning, sjuklön eller föräldraledighet. Oftast är det arbetsgivarna på små och medelstora gods som låter blir att registrera sina anställda på grund av kostnads skäl. Tvångsarbete är också förekommande i form av skuldslaveri. Arbetsgivarna tar ut orimliga avgifter för boende, mat arbetskläder med mera. Mest utsatta blir kaffeindustrins många migrantarbetare. Systemet fördoms av FN:s arbetsrättsliga organ ILO, och klassas som slaveri enligt den brasilianska lagstiftningen. Till exempel förekommer detta i delstaterna Bahia och Espírito Santo, där det billigare robustakaffet odlas. Brasilianskt robustakaffe används exempelvis i de svenska lågpriskedjornas billiga kaffe, samt i snabbkaffe.

Även miljön påverkas av kaffeindustrin. Biologiskt viktiga landskap förstörs allteftersom kaffeplantagen och andra jordbruk breder ut sig. Odlingarna kräver en stor användning av bekämpningsmedel och konstgödsel. Konstgödsel bidrar till övergödning av vattendrag i de kaffeproducerande områdena. En del av bekämpningsmedlen som kaffeodlingarna använder riskerar att ansamlas i mark, förgifta grundvattnet och påverka djurlivet negativt. Alternativ finns i from av ekologisk odling, men för närvarande är bara 0,2 procent av Brasiliens totala kaffeproduktion registrerad som ekologisk.

Men det går faktiskt att göra något åt dessa orättvisor, även för dig som befinner dig i Sverige. Konsumentmakt ska inte underskattas, och genom att välja ekologiskt eller rättvisemärkt kaffe (helst ska det vara både och) kan Du bidra till ett drägligare liv för människor på andra sidan jordklotet. Om vi som konsumerar kaffet som de stora företagen producerar kräver bättre villkor för dem som producerar vårt kaffe kommer företagen tillslut vara tvungna att lyssna på oss. Tror jag i alla fall.

Avgiftning

Jag ska åka till USA och studera om allting går som jag har planerat. I och med detta har en helt ny värld öppnats för mig: Den amerikanska byråkratin. Ett härligt virrvarr av blanketter och avgifter. Jag ska fylla i otaliga blanketter om det mesta, och betala avgifter för varje liten sak. Jag måste betala avgifter för att söka till skolan, söka visum, för att jag är student, för att ansöka om boende, för att jag är internationell student, och allt möjligt annat som de kan hitta på. Sen väl i USA kommer jag betala försäkringar och ett antal avgifter till. Underbart... Jag som är så bortskämd med att bo i ett land med ett fungerande välfärdssystem är helt enkelt förbluffad. Jag ska aldrig mer klaga över att jag betalar 250 kronor (tror jag att det är) i kåravgift en gång varje termin. Jag tycker verkligen att det är ett bra system vi har i Sverige där våra skatteintäkter finansierar vård, skola och omsorg, plus diverse annat samhällsnyttigt. Varje enskild person i USA betalar antagligen mer för att få samma service som oss i Sverige, eftersom de inte har samma system som oss. Tacka vet jag välfärdsstaten! (Men så är jag ju sosse också.)

Dagens läskigaste siffra?
Mitt saldo... =(

Dagens raggningsreplik?

Vill du dela en föräldraförsäkring med mig? ;)

Hihi, det är humor det...

Kongressen i korthet

Jag utlovade en sammanfattning av kongressveckan i slutet av den här veckan. Eftersom det är mindre än två timmar kvar av den här veckan så kanske det är dags att skriva något nu.

Mitt livs första partikongress var en riktig upplevelse. Tyvärr gick det inte jättebra för studentförbundet och våra frågor. Eller en del gick bra, annat gick mindre bra. Det som gick bra var såklart att kongressen sa ja till könsneutrala äktenskap. Även skrivningarna om EU i internationella programmet var en framgång. Det som var bakslaget var såklart frågan om höjt studiemedel till studenterna och föräldraförsäkringen. Det var synd att kongressen inte kunde inse att det inte är jättekul att leva på 6900 kronor i månaden. Skrivningen om föräldraförsäkringen blev något slags kompromissförslag som inte förändrar speciellt mycket i verkligeheten. I min mening är en kvoterad föräldraförsäkring en av de viktigaste sakerna vi kan göra för jämställdheten.

En annan sak jag saknade på kongressen var frågor om ungdomar och deras situation. (En del kom såklart upp, men det kunde ha sagts så mycket mer.) Det är tråkigt om Socialdemokraterna ska bli ett nytt pensionärsparti. De äldre är viktiga, men det är de unga också. Vi måste se att vi unga är en viktig grupp i samhället, trots att vi kanske inte alltid lyckas skrika högst.

Anonyma nykterister?

Tänkte bara slå ett slag för att gå ut nykter. Det är otroligt underskattat, faktiskt. Har precis kommit hem från en riktig helkväll med middag med goda vänner, konsert och sedan utgång, och jag är spiknykter. Jag har haft jättekul ikväll och imorgon kommer jag må toppen. Visst tycker jag om att gå ut och dricka öl, men ibland är det jäkligt skönt att vara nykter också. Det jobbigaste är att jag får lov att förklara mig hela tiden. Det verkar vara oerhört provocerande att inte dricka alkohol. Jag har ibland långa perioder då jag inte dricker något, och jag upplever att jag hela tiden blir ifrågasatt. Så alla ni som är nykterister på heltid: jag beundrar er och att ni orkar stå på er. More power to ya!

Dagens kloka ord?
Such power there is in clear-eyed self-restraint.
-- James Russell Lowell

Halvtid i kongressen

Jag var lite osäker på om jag skulle hinna blogga något från kongressen. Här kommer i alla fall ett litet inlägg, så här i början på andra halvlek. Det första jag slogs av när jag kom hit var att det är ett väldigt stort arrangemang. Jag som är van med studentförbundets mer blygsamma kongresser blev först helt överväldigad. Nu efter några dagar är det mer hanterbart och normalt. Jag glider runt, är med i konstiga tävlingar, äter godis, norpar pennor och andra gratisgrejor. Precis som på vilken annan mässa som helst. Dock finns det en betydande skillnad och det är ju såklart all politik. Det är faktiskt väldigt spännande att sitta på åhörarläktaren och lyssna på debatten. Det är inte fullt så roligt när kongressen drar ut på tiden, som den gjorde igår natt. Eftersom jag jobbar för KiK- redaktionen så ska vi bevaka alla beslut som kongressen tar, oavsett vilken tid det är på dygnet. Således blev det nattmangling och kongressen ajournerades strax innan tre på tisdagsmorgonen. Då var hälften av vårt jobb klart, och med tunga steg traskade vi iväg till redaktionen för att skriva beslutsnotiser. Nu låter det kanske som jag tycker att det är ett jobbigt arbete jag har fått, men det är tvärtom. Det är verkligen jätteroligt att vara här och jag lär mig fantastiskt mycket. Som vanligt blir jag alldeles upprymd och går runt i något slags kongressrus. (Som delvis består i allt godis jag har ätit.)

Rent politiskt är det som sagt väldigt intressant. Socialdemokratiska studentförbundet, som jag är medlem i, driver speciellt tre frågor under denna kongress. Frågan om könsneutrala äktenskap togs i söndags, och där beslutade kongressen att alla oavsett kön ska har få ingå äktenskap. Igår togs frågan om studiemedlet. Där var vi tyvärr inte lika framgångsrika och någon skrivning om att studenterna ska få höjt studiemedel kom inte med. I skrivandets stund håller debatten om föräldraförsäkringen på för fullt. (Eller egentligen är det middagspaus i 15 minuter till, men det låter ju inte lika intressant.) Beslut kommer om några timmar och det känns väldigt spännande. Partistyrelsens linje är att uppdelningen av föräldraförsäkringen ska fortsätta se ut som den gör idag. Många av Socialdemokraternas sidoorganisationer förespråkar däremot en annan uppdelning. Till exempel förespråkar vi i Socialdemokratiska studentförbundet en kvoterad föräldraförsäkring, dvs. hälften till mamman och hälften till pappan. (Eller hälften mamma/mamma eller hälften pappa/pappa, så alla alternativ täcks in.)

Nu börjar förhandlingarna igen så jag ska bege mig ut i kongressalen för att följa den fortsatta debatten och förhoppningsvis ett bra beslut i frågan om föräldraförsäkringen.

Dagens kloka ord?
Gratis är gott. (Allmänt känd sanning i studentvärlden.)