Nytt namn

(Så ni slipper fundera över namnbytet.)

Dissolved Girl
Shame, such a shame
I think I kind of lost myself again
Day, yesterday
Really should be leaving but I stay

Say, say my name
I need a little love to ease the pain
I need a little love to ease the pain
It's easy to remember when it came

'Cause it feels like I've been
I've been here before
You are not my savior
But I still don't go

Feels like something
That I've done before
I could fake it
But I still want more

Fade, made to fade
Passion's overrated anyway
Say, say my name
I need a little love to ease the pain
I need a little love to ease the pain
It's easy to remember when it came

'Cause it feels like I've been
I've been here before
You are not my savior
But I still don't go, oh

I feel like something
That I've done before
I could fake it
But I still want more, oh.

(Text av Massive Attack)

Politik

Igår träffade jag en livslevande Congressman. (Jag tror iofs inte att de har icke-levande politiker i kongressen i USA, men man vet ju aldrig.) I alla fall så var vi (jag och min Master's klass i Transatlantic Relations) i Downtown Seattle och träffade Jim McDermott. Mr McDermott är demokrat och vad jag har hört en av de mest liberala politikerna i kongressen. Vi tillbringade lite mer än en timme och hade ett mycket intressant samtal. Han vill bland annat att USA ska ha en offentligt finansierad sjukvård för alla i USA, något som jag tycker är väldigt sympatiskt och självklart. Jag frågade självklart om han trodde att det var genomförbart inom en snar framtid, och han svarade att det nog var oundvikligt. Förr eller senare kommer USA att få en annan lösning på sitt sjukvårdssystem för det de har idag är inte hållbart. USA spenderar bra mycket mer av sitt BNP på hälso- och sjukvård och ändå är det miljontals människor som är utanför systemet.

Congressman McDermott var dessutom en av motståndarna till kriget i Irak. Om ni ser filmen Farenheit 9/11 av Michael Moore så är tydligen McDermott med på ett ganska stort hörn och pratar om kriget.

Jag tror att om alla folkvalda poltiker i USA vore lite mer som Congressman McDermott så skulle det här landet vara mycket bättre.


Min master's class. Från vänster: England, Indien, Italien, England, Congressman McDermott, Spanien, Österrike, Sverige, Kina

Långtbortistan

Sverige ligger obegripligt långt bort från USA. Jag har inte fattat hur långt bort alla mina vänner och min familj verkligen är. Tanken på avståndet slog mig precis med häpnad. Det roliga är att jag har mer kontakt med vissa av mina vänner nu när jag är här än när jag är hemma i Sverige. Så där har avståndet snarar blivit mindre.

Sverige ligger ju dessutom nio timmar före Seattle. För mig är tidsskillnaden det största avståndet. När jag är vaken sover Sverige. När jag sover är Sverige vaket.

Anglais s'il vous plaît

Nu har det börjat hända, det jag fruktade innan jag kom hit. Det engelska språket börjar sakta men säkert automatiskt ta över. Jag pratar ganska ofta med mig själv när jag är ensam. (Ja jag vet att det låter knasigt, men erkänn att Du gör det också.) I helgen kom jag i alla fall på mig själv med att prata på engelska med mig själv. Det var faktiskt lite skrämmande. Det är dock inte så konstigt med tanke på att jag bara pratar svenska med min familj ett par gånger i veckan, annars är det ju engelska som gäller. Jag var faktiskt och pratade svenska med några amerikanska studenter som studerar svenska här vid UW. Jag pladdrade på om allt möjligt i en och en halvtimme, vilket inte var speciellt svårt. (Ni som känner mig vet hur lätt det kan vara för mig att fylla några timmar med att prata om allt och inget.) Jag kommer i alla fall inte komma hem med en amerikansk accent. Jag lovar...

En nyhet från andra sidan Atlanten

På torsdag ska jag registrera mig för kurser inför Spring Quarter 2006. Detta betyder alltså kära blogg-läsare; jag stannar i USA under våren, minst tre månader till. Så vi får väl se när jag återvänder till gamla Svedala igen. Fortsättning följer...

Thank you for smoking

Var på sneak preview av filmen "Thank you for smoking" i veckan. En politisk satir som handlar om en tobakslobbyist i USA. Väldigt rolig film, alla som var där gapskrattade även jag. Den var både smart och underhållande . Dessutom är sötnosen Adam Brody med på ett hörn vilket gör det hela lite mer sevärt. Filmen har premiär här i USA i slutet på mars, jag antar att det betyder att den kommer till Sverige senare i vår. Kom ihåg den här filmen då, den är klart värd att se.

Walk the Line

Okej, nu har jag sett "Walk the Line", och den var väldigt bra. Så jag måste bara säga åt er som eventuellt läser denna blogg; GÅ OCH SE FILMEN! Det är värt varenda öre, och den bör upplevas på bio. Jag har också insett att jag lyssnat alldeles för lite på Johnny Cash i mitt liv. Detta ska jag ändra på. Så det så.

Som här fast hemma

Läste i Corren att det första spadtagen till det nya bygget på Campus Valla i Linköping har tagits. Det är ett byggföretag som har tittat på den modellen som man har här på University of Washington för studentboende. Jag som både har bott och varit (och är) student i Linköping, och nu är student vid UW och bor i ett dorm room, kan säga att jag tycker det låter som en bra idé. (Att det byggs nya studentbostädet är alltid välkommet.) Det är väldigt speciellt med att bo i residence hall, som det heter. Sammanhållning är annorlunda. Och det finns massor med aktiviteter som erbjuds till de boende hela tiden. Vad sägs om Open mic night, Casino night, Mercer Bonfire eller filmkvällar med gratis mat?

Dock kan jag erkänna att jag inte deltagit i en enda aktivitet, eftersom jag inte umgås speciellt mycket med dem jag bor med. Jag interagerar inte alls med mina grannar, mer än att jag delar badrum med alla tjejer och det är inte samma sak. (Funderade dock på att vara med på pysselkvällen inför Alla Hjärtans Dag och göra elaka kort att ge till folk. Men räknade ut att de antagligen skulle blivit förolämpade. Folk gillar Alla Hjärtans Dag här. Läskigt...)

Det jag vill ha sagt är i alla fall; studentboende a la Amerika kan vara bra. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.


Mercer Hall

Saknad

Idag åt jag min första doughnut. Den var god. Jag har haft många nya matupplevelser här i USA. Tänk att mat är så viktigt, att det tar så mycket av vår tid. (I alla fall min tid.) Jag saknar en hel del av maten i Sverige. Men mest av allt saknar jag att fika med mina vänner. Att dricka te en hel eftermiddag och bara prata och prata. Jag längtar inte hem speciellt mycket, men jag saknar en hel del av alla er som är kvar där hemma. Ni vet vilka ni är, och jag säger bara en sak; Ni fattas mig. Det kommer att bli mycket te-drickande när jag kommer hem igen. Lita på det!

Olympia

Idag var jag i Olympia, state capitol of Washington. Ganska intressant faktiskt. Jag fick bland annat reda på att Washington blev den 42:a staten att ansluta till USA, och detta hände 1889. Dessutom hamnade vi mitt i en examenscermoni för nya poliser, som man ser på det andra kortet.

Headphone Silence

I USA har i princip alla en iPod. (Helst den senaste Video iPodden med 60 GB.) Människorna isolerar sig med sina hörlurar från varandra överallt. När de går på gatan, äter mat eller läser. Jag börjar bli likadan. Så lite interagerande som möjligt med andra, verkar ledmotivet vara. Jag tillägnar dagens soundtrack till det amerikanska folket, och deras iPod's.

I´m travelling
The wonderful loneliness
Of the headphone silence
Feels like noone can see me
They see right through me
Cuts me off
From the rest of the world

The useless strangers
Sharing my time and space
They might hear my humming
My tapping of fingers anyway
At least I have my thoughts all to myself

My content and the view outside
I see a rainbow complete
Resting its feet on the hill and the ground
Works as an illustration to the sound
This is a whole in time
A couple of hours when the day is
More abstract than usually
I star in this movie
I play the part and unify
With the soundtrack in my head
It could be morning it could be night
I could be anywhere
The headphone silence
Which fills my head

Text av Ane Brun (Köp hennes skivor hon är väldigt bra.)

Efter regn kommer solsken

En vän skrev nånting om rosa moln, och jag kan meddela att de finns här hos mig i Seattle också. Vi har även blå himmel och solsken, ibland.

Tvätta bör man...

Idag var det "Happy Laundry-day", eller det var det jag trodde i alla fall. Jag packade min fina rosa kasse med jordgubbar på full med tvätt, tog mina lakan under armen och åkte ner till källaren. Väl inne i tvättstugan möts jag av en kille som stoppar in sin tvätt i två av maskinerna, den tredje är trasig och den fjärde har kille med tvätten hällt för mycket tvättmedel i så den funkar inte. Jävligt smart, killen. Så jag få ta mitt tvättberg och åka tillbaka upp igen. Åh vad roligt det är att dela tvättstuga där man inte kan boka tider. Så mycket för den glada dagen.

Super Bowl XL

Okej, vi vann inte. Det var inte ens nära, men kul var det i alla fall. Jag var på ett riktigt Super Bowl party, med massor med mat, öl och vrålande grabbar. Jag har fattat reglerna nu, och anledningen till att Seahawks inte vann berodde på domaren. Inget snack om saken. Vi borde ha vunnit. Annars var det väldigt speciellt att titta på Super Bowl, USA:s största TV-händelse under året. Reklamfilmerna är många och dyra. Det kostar många miljoner att köpa en 30 sekunders reklamsnutt under Super Bowl. Det som man gör reklam för mest är öl och öl, med inriktning mot den manliga konsumentkretsen. Jag undrar varför… Själv drack jag tre öl, och åt massor med chips. Jag känner mig redan lite mer amerikansk än vad jag gjorde i morse. Tänk vad ett litet (stort) sportarrangemang kan göra.

Kommentar överflödig

In two thousand years this place will be covered by ice

and the people who dig us up will be in for a big surprise

if they carefully studying our calcium nourished bones

they will find enclosed our hearts of stone

(Text av Jens Lekman, the one and only)

Sysslolös

Nu börjar ångesten smyga runt knuten. Den här veckan har fem veckor av min Winter Quarter gått, och det känns som jag knappt har börjat. Den här veckan betyder mid-term's och att halva tiden har gått. Detta innebär att jag bör tänka på vad jag ska göra när jag återvänder till Sverige igen. Det enda jag vet är att jag ska ta ett fett studieuppehåll resten av året, men sen då? Jag måste ju fylla mina dagar med något också. Kan inte bara sitta hemma hos föräldrarna på deras soffa i åtta månader. (Även om det låter lite lockande.) Hjälp mig! (Obs, endast seriösa svar beaktas.)

Jo, jag gillar en hel del med USA

Det här är ett ytterligare tilägg till listan över saker jag gillar med USA, men jag tänker ge en utförligare förklaring den här gången.

Jag gillar verkligen den amerikanska traditionen med brunch. Frukost är för mig det absolut bästa målet på dagen och jag älskar att äta frukost. Helst ska man sitta länge och ha mycket tid på sig. Gärna dricka flera koppar te och kanske hinna läsa hela tidningen noga. Här i USA går man ut och äter brunch på helgerna, gärna på söndagmorgonen, eller snarare framåt lunch. (Därav namnet brunch, och det är verkligen ett mellanting av frukost och lunch. ) Det är inte speciellt nyttiga saker som serveras, och helst ska de dränkas i sirap. Men det är verkligen gott och det bästa är att man inte behöver äta lunch eftersom man får riktigt mycket mat. Dessutom får man hela tiden påtår på kaffet, ibland snabbare än vad man hinner dricka upp. Min nya favorit är french toast med mycket sirap. En söndagstradition värd att bevara...

Moraliskt dilemma

Jag sitter i biblioteket och läser om krig. Krig är tråkigt, ur flera aspekter. Det är speciellt tråkigt att läsa om krig har jag märkt. Jag har läst om krig i en och en halvtimme nu. Tyvärr kommer jag inte ihåg ett enda ord av det jag har läst. Här kommer det moraliska dilemmat; ska jag fortsätta läsa trots att min stackars hjärna tydligen har stängt av? Eller ska jag gå och dricka kaffe, något som kommer göra att jag inte hinner klart med med min bok innan lektionen? Bör jag fortsätta läsa bara för läsandets skull?