Hår och sån't

Igår betalade jag $6, vilket är mindre än 50 kr, för en klippning. Och förvånansvärt nog är jag faktiskt nöjd med resultatet. (Okej att klippa topparna och fixa etapper kanske inte är världen svåraste, men ändå...)

Idag har det varit varmt här. Jag har traskat runt i kjol, linne och sandaler. Min näsa är kräftröd, och jag har lyckats bättra på min bonnbränna från förra helgen med en illröd urringning, plus matchande färg i nacken.

Imorgon ska jag försöka jämna ut min rödhet genom att steka resten av kroppen också. ;)

Little acorns

Take all your problems
And rip 'em apart

Carry them off
In a shopping cart

Dagens visdomsord; Be like the squirrel...

(Texten är ett utdrag från en White Stripes-låt)

Söndag

Det finns många anledningar som gör att jag gillar USA, igår fick jag en demonstration på en del av dem. Återigen gick jag till Gasworks Park och pluggade. Det är rena sommarvärmen här och många människor här tycker om att vara ute i parker på sin lediga tid. Detta finner jag vara tämligen sympatiskt. Tyvärr så har jag lyckats få en lysande röd bondbränna.

Senare hade jag tidigt middag med en kompis och hennes kompisar. Vi åt billig TexMex i Greenlake. Senare begav vi oss till Belltown för en gratis vinsing av en lågbudget independent komedi. Tydligen var det några av kompisarna som kände de som gjort filmen. Redigeringen var inte klar, och skådespeleriet var inte alltid det allra bästa, trots detta så bjöds det på en hel del skratt. Jag fick skjuts hem av en av tjejerna som jag inte kände sen förut, och det visade sig att hon äger ett bageri/kafé här i närheten, och hon lovade gratis kakor om jag kom dit när hon jobbade någon gång.

Detta är det som jag gillar med USA, man vet liksom aldrig vad som väntar och det finns så mycket att göra och uppleva. Människorna är väldigt öppna och trevlig, även om att det är tämligen ytligt allt som oftast. Men hellre det än att inte interagera med andra människor överhuvudtaget, varför är vi så himla tillknäppta i Sverige egentligen?

Gasworks Park

Lördag eftermiddag, studerar och funderar. Solen värmer upp humöret från vinterdvalan. (Dock är korten nästan en månad gamla, men stället är det samma.)

Träkeps

Ganska roligt att vakna upp och se att jag lyckades blogga igår i alla fall. Idag mår jag som jag förtjänar, och resten av helgen blir lugna gatan.

haha

Jag är hemma i mitt rum. Sådär lagom full som man kan vara en fredagskväll. Äter russin och nötter. Skrattar åt menlösa saker. Skål ta mig fan!!!

Fredag

Pappa ringer och undrar om jag lever. Jag bekräftar att så är fallet och skyndar till skolan.

Havregrynsgröt till både frukost och lunch. Snälla CSN ge mig pengar snart...

Åker till International District för att handla billig mat. Äter Dim Sum för första gången, riktigt trevligt, det ska jag prova fler gånger. Min kompis övar sin kinesiska och vi handlar thé. Jag köper en tygkasse med en en tecknad figur på som jag egentligen inte har råd med. Solen skiner och vi tar bussen hem.

Det är fredag.

Ett brev

Detta hittade jag i min brevlåda i förmiddags. (Detta är ett väldigt förkortat utdrag.)

Dear Ms. Nygren:
Welcome on the ranks of those who have made the Dean's List at the University of Washington.

Your abilities and efforts have made you a part of a selected group of students. I hope you will reflect on this accomplishment as a step of the rewarding process of becoming a versatile, responsible, life-long learner.

You have brought distinction to yourself and the University.

Jaha, tack så mycket, antar jag.

Bingelibingelibip

Helt plötsligt började min svenska mobil fungera.

En signal som jag inte har hört på 3 och ½ månader får mig att reagera. Vad sjutton...

Ett sms från en kompis, skickat för tre dagar sedan. Jag förstår inte varför min kära mobil helt plötsligt fick för sig att fungera, men glad blev jag i alla fall.

Men ring mig inte! Jag har inte råd med sån't!

Ofokuserad

Jag sitter och läser en text om Ungerska dissidenter till den kommunistiska regimen i landet när jag plötsligt inser att jag läst samma sida två gånger utan att upptäcka det. Jag har ingen aning om vad som står på sidan i alla fall, trots den dubbla läsningen. Känns ganska menlöst att fortsätta läsa, men om jag slutar nu får jag dåligt samvete. Återigen kommer dilemmat; läsa för läsandets skull, eller för att faktiskt lära sig något?

På vägen hem

Förresten jag har sagt det förut men det tål att upprepas; mohahahaha...

Powwow

Det ska väl vara fjädrar till påsk, eller hur?

Dagens dillemma

Jag har hittat ett jättebra balsam. Tyvärr luktar det typ apa.

Så vad jag ska välja?

Illaluktande men snyggt.

Eller.

Risigt men väldoftande.

Lämna ett meddelande efter pipet

Jag kan inte lämna meddelande på telefonsvarare. Något i min hjärna stängs av, och istället för att bara säga varför jag ringde, så lämnar jag ett svamligt meddelande som är så kryptiskt att ingen riktigt förstår vad jag menar. Ibland planerar jag vad jag ska säga innan så att det inte blir total töntigt eller konstigt, men lik förbannat så är det som en övernaturlig kraft tar över min talförmåga och jag börjar babbla. Öh eh, ja' ba' hehe, jo ja' undra' liksom om öh, du va' hemma... (Översatt till engelska då såklart.) Sen avlsutar jag allt som oftast meddelandet med So give me a call, or whatever. Sociala färdigheter, helt klart överskattat. =)

Pannkakor

Igår var det "Wednesday is Funday". Varje onsdag går de flesta internationella studenterna som jag känner här till en pub i närheten som heter College Inn. Och vad passar bättre än att bjuda folk på pannkakor innan? Så igår stekte jag 16 portioner svenska pannkakor till mina kompisar, som vi åt med färska jordgubbar, blåbärssylt, äppelmos och vispgrädde. Svenska pannkakor är värsta hitten kan jag lova, det blev inte en enda en över.



(Bilden har jag lånat från Tasteline)

Post-it

Jag skriver små lappar. Och fäster dem på min anslagstavla, tar med mig på bussen, använder som bokmärke, ja listan kan göras lång, så lång. Jag skriver allt på mina lappar. Meddelanden till mig själv, så kallade kom-ihåg lappar, är vanligast. Adresser till fester, bussar att åka med, tider, telefonnummer och annat matnyttigt. Jag skriver också listor, på mina lappar, på saker som ska göras. Senaste listan var en inköpslista, och den skrevs på engelska för enkelhetens skull. Nästa lista ska handla om vad jag ska göra med mitt liv. Den kommer nog var på svenska.

Det är nästan som ett tvångsmässigt beteende. Jag skriver ner saker som jag vet att jag kommer komma ihåg bara för att vara på den säkra sidan. Ibland tittar jag inte ens på min lapp, jag bara bär den med mig, som en mer avancerad form av snuttefilt.

Kårval

På mitt kära universitet där hemma har det varit kårval vid min fakultet, den filosofiska, StuFF allmänt kallad. Socialdemokratiska kårpartiet behöll sina två mandat från förra valet, och jag vet att våra listombud kommer göra ett starkt jobb i kårens fullmäktige. Ett antal nya listor har också fått mandat och jag tycker att det ska bli riktigt spännande att se vad de kommer tillföra kåren. Med sina tämligen löjliga namn och suspekta valmanifest så undrar jag om de verkligen kommer gå in för att förändra kåren, eller om de kanske assimileras in i kårmupperiet, eller till och med bara ger upp. Det är lätt att driva med kåren och dess pseudodemokratiska organisering, men svårare att faktiskt göra något åt saken.

Det där med studentkåren är en knivig fråga. Röstedeltagandet är pinsamt lågt, och det är tyvärr oftast endast en liten klick personer som bryr sig om vad kåren pysslar med. (Personer som jag till exempel, som redan har ett politiskt intresse.) Det finns väldigt många människor i Sveriges studentkårer som gör väldigt mycket bra saker, som tyvärr inte uppmärksammas eller uppskattas av studenterna. Jag inser att kåren har ett syfte att uppfylla och tycker att kåren har ett berättigande i studentvärlden. Dock tycker jag att det är dumt att tvinga folk att vara med i studentkåren, tvångsanslutningar är odemokratiska, så det så.

Det här inlägget skulle egentligen vara mycket bättre och jag hade storslagna planer på att komma med briljanta argument. Tyvärr blev det inte så. Det blev osammanhängande och rätt konstigt. Det blir så ibland. =)

Vov

Eftersom alla andra verkar göra hundtestet på SVT's hemsida så föll jag såklart också för grupptrycket och fick reda på att jag är en Jack Russel Terrier. Det roliga är ju att en del faktiskt stämmer in på delar av min personlighet. Ni som känner mig kan ju gissa vilka drag som jag delar med just Jack Russel Terriern.

Jack russel terriern är en alert och livlig hund. Den kräver uppmärksamhet och har ett stort aktiveringsbehov. Den är lättlärd och lär sig ofta tricks snabbt. Älskar att vara utomhus. Jack Russel terriern är en glad, stolt, lojal och intelligent hund, men den kan också vara mycket envis och lite väl självständig. Jack Russel terriern är mycket hund i liten kropp. Ettrigheten och orädslan gör dem ibland aggressiva mot andra hundar och de drar sig heller inte för att utmana mycket större hundar eftersom de har lite problem med sin egen kroppsuppfattning. Den älskar att arbeta, men det måste vara rolig sysselsättning annars blir det trist och tråkigt något som den kompenserar med att hitta på egna aktiviteter som kanske inte alltid uppskattas av matte och husse.

Hohohoho... Tur att man är lättroad.

(Bilden är tagen från SVT's hemsida.)

Dagens uppenbarelse

Jag har precis insett att jag har ungefär 30 böcker här i USA som jag kommer vilja att ha med mig hem. Med tungt hjärta har jag konstaterat att detta kan bli ett rätt så omöjligt företag. Tyvärr har jag väldigt svårt att göra mig av med böcker, har jag köpt en bok så stannar den oftast hos mig. Speciellt om det handlar om kurslitteratur inom det statsvetenskapliga området. Skönlitteratur gör jag mig i princip aldrig av med. Jag läser dessutom gärna om böcker (eftersom jag läser rätt snabbt och tämligen slarvigt så blir en del böcker till och med bättre när jag läser om dem).

Det kommer att bli spännande den dagen jag måste packa mina två väskor igen. Jag har även fördubblat mitt skoinnehav här och köpt en hel del nya kläder. Som tur är kommer delar av min kära familj hit och jag har redan sagt åt dem att ta med en extra väska som de kan transportera hem en del av mina saker i. För 46 kilo plus 10 (eller var det 15?) kilo handbagage är inte så mycket när det väl kommer till kritan.

Stackars

När jag är sjuk så är det alltid mest synd om mig. Såklart. Så nu går jag runt och självömkar. Trots att jag bara har halsont och mest är trött och hängig. Men jag greppar snabbt alla tillfällen att ligga i sängen under filtarna, äta godis och läsa. Jag rättfärdigar det hela med just min förkylning och det faktum att jag ju läser kurslitteratur. Om jag nu bara kunde få någon att servera mig mina måltider så skulle det vara perfekt... Va'då, jag lat?

Status

Ont i halsen.

Trött.

Efter med min läsning, sisådär 500 sidor.

Och just ja, singel också.

Sentimental

Jag såg det absolut sista avsnittet av Sex & the City idag. (Här i USA sänder de Sex & the City tre gånger om dagen, olika avsnitt från olika säsonger.) Jag har förvisso redan sett detta avsnitt förut men det var ett tag sen. I en av de sista scenerna kommer Carrie tillbaka till New York från Paris och hon går in på caféet där Miranda, Samantha och Charlotte sitter. När de ser Carrie blir de alldeles till sig och har en tårfylld återförening. Och jag kommer på mig själv med att bli fruktansvärd berörd av detta och får en klump i halsen och vill nästan börja gråta.

För jag vet ju hur det känns...

Att vara ifrån sina riktiga vänner...

Och att sakna dem.

Observation

(Detta inlägg kanske kommer kanske att uppröra, om det nu är någon av svenskarna här vid UW som läser min blogg. Min betraktelse gäller inte alla, och ni vet vilka ni är.)

Jag känner inte speciellt många av de andra svenska utbytesstudenterna här vid University of Washington. Först trodde jag inte att de var så många, men jag har så här i efterhand förstått att det är en hel del. För de svenska studenterna jag har stött på här har mestadels behandlat mig som luft. Kanske är det något som jag är orsaken till, men jag har ingen förklaring och tror inte det. Det känns som man har skapat sin egen lilla grupp och är ganska nöjda med det. Och jag har inga ambitioner att umgås med svenska personer här så det är knappast så att jag är ledsen över att jag inte lärt känna de här människorna speciellt mycket. Det som stör mig är att en del är ganska otrevlig och på gränsen till snobbiga. (Jag vet inte om detta är de rätta orden, kanske skulle jag skriva otillgängliga istället.) Sen kanske det är så att det är så de uppfattar mig också, och att vi på grund av bristande kommunikation inte alls förstår vad som är fel på den andra parten. Jag tycker att jag har försökt att prata med dem lite grann och lära känna en del, men det har inte varit speciellt lätt. När jag var ny här var det en del som inte ens hälsade, och detta har fortsatt i samma stil.

Jag aspirerar dock inte att komma med i den här gruppen som sagt, men det känns bara så typiskt svenskt att skapa sitt eget lilla "svensk samhälle" och hålla sig till det man redan känner. Jag har andra vänner som också har pluggat utomlands som har beskrivit samma fenomen. Jag undrar vad det beror på, och om även personer från andra länder gör samma sak? Kanske är det en universell försvarsmekanism som vi använder oss av för att anpassa oss till en främmande kultur? Jag vet inte eftersom jag inte haft chansen att komma till ett nytt och främmande land samtidigt som massa personer från Sverige. Kanske skulle jag reagera likadant, vem vet? Jag är i alla fall väldigt glad över att jag var den enda svenska utbytesstudenten som började i januari, och på så sätt var "tvungen" att lära känna alla dessa människor från hela världen som jag nu umgås med.

(Vill bara tillägga att man inte behöver prata med folk bara för att de är från samma land när man är utomlands, men att man kan ju vara trevlig i alla fall. Bara för att man säger "Hej" betyder det inte att man måste bli bästisar eller nå't.)

Vardag

Intet nytt under solen. Livet går sin gilla gång, och det är underligt hur något som nyss var så nytt och främmande nu är bekant och hemma. Linköping känns som ett disigt minne långt bort, en plats lika avlägsen som Himalaya eller den Sibiriska tundran. Min verklighet är här, och det känns overkligt att jag en dag ska åka tillbaka till Sverige. Det är mindre än 3 månader kvar här nu. Så det är dags att börja planera min välkomstfest snart. ;)