Jag funderade häromdagen helt osökt på filmen ”Pretty Woman” med Richard Gere och Julia Roberts från början av 1990-talet. En riktig mastodont klassiker inom genren romantiska komedier. Jag har sett den många många gånger, men nu var det ett bra tag sen. Jag har ändå sett den tillräckligt många gånger för att ha koll på handlingen, och ju mer jag tänker på det desto hemskare inser jag att den här filmen är. Dock ska jag först nämna att den är en förespråkare av säkert sex, vilket få filmer i Hollywood gör, i och med scenen där Julia Roberts frågar Richard Gere vilken färg på kondomen som han vill använda. Det ska denna film ha stor cred för. Mindre cred ska den ha för sitt ”lyckliga hora”-budskap som hela filmen går ut på. Hur snuttigpluttig och gulligullig filmen än verkar vara, så är det ändå ett faktum att Richard Geres rollfigur köper Julia Roberts rollfigur för att tillbringa en vecka tillsammans. (Först bara natten, sen blir det hela veckan.) Hela den veckan hon spenderar med honom är hon hans ”ägodel”. Han har köpt henne och hennes tjänster, känslorna blir bara ett bihang.
Dessutom har filmen ett riktigt stort frågetecken. Varför prostituerar sig Julia Roberts rollfigur från första början egentligen? Hon knarkar inte, hon har inga barn att försörja, ingen äcklig pojkvän till hallick tvingar henne, osv. Är det så att hon gör det för att hon vill eller vad är det frågan om? För om det nu var så att hon gillade att vara prostituerad så himla mycket så borde hon väl inte sluta med det, som hon ändå verkar vara på väg att göra i slutet av filmen.
Richard Geres rollfigur framställs som en slags barmhärtig samarit som hjälper den stackars prostituerade kvinnan, när han bara är en rik variant på en torsk. Han vet ju faktiskt inte att han ska bli kär i henne när han tar med henne upp på hotellrummet första början, hans motiv skiljer sig således inte speciellt från andra som köper sex. Han klär sin hyrda kvinna i fina kläder och smycken. Han tar med henne på något så sofistikerat som opera, och hela tiden så tickar taxametern. Det glöms lätt bort i filmen. Att hon är prostituerad får ett mycket större utrymme än att han faktiskt köper en annan människa. Han ser det ju som en affärsuppgörelse från början dessutom, det är ju motivet till att hon ska vara hos honom hela veckan.
Sen har vi såklart det sockersöta slutet när prinsen kommer och räddar prinssessan i tornet på sin vita springare. Fast i det här fallet är det en höjdrädd affärsman som kommer i sin vita limousin och klättrar på brandstegen till ett hyreshus. En riktig askungesaga och filmen kryllar av ”Cinderella” referenser så vi verkligen ska förstå vilken tur hon har som faktiskt blir räddad av prinsen. Nä, denna film är riktigt hemsk nu när jag tänker efter. Jag vet dock inte vad meningen med detta inlägg var mer än att det är en ganska läskig film när jag funderar på saken, speciellt med tanke på kultstatusen den har. Värre än skräckfilm kanske?
Dagens kloka ord?
Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
-Artikel 3 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna
